18 December 2024.
Under arbetspass fick jag kraftiga bröstsmärtor och när jag kom hem från jobbet och skulle gå och lägga mig så blev jag yr och kallsvettades.
Jag trodde då i stunden att jag höll på att få en hjärtattack.
Jag hade ett starkt tryck över bröstet, var kallsvettig, yr och det strålade ut i armarna och upp i hals/nacke.
Ringde 1177 för att rådfråga och sköterskan där sa åt mig att ringa 112 istället.
Sagt och gjort så la jag på och ringde 112, där fick jag svar att det var brist på ambulanser så det skulle dröja en och en halv timme.
Men de sa åt mig att åka till vårdcentralen så länge, klädde på mig och åkte ner dit direkt.
Efter EKG och blodprover så kom det en sjuktransport och körde mig vidare till Avesta Sjukhus.
Där gjorde dom ett nytt EKG och kollade blodtryck och allt dom behövde, jag fick nitro droppar under tungan och det blev ganska snart bättre.
Det konstaterades att jag hade fått ett kärlkrampsanfall som orsakats av ångest.
22 December 2024.
Mitt mentala mående, som redan är dåligt under december månad och varit så i halva mitt liv, sjönk brutalt mycket så jag åkte in till psykakuten.
Där fick jag prata med en psykiatriker om mitt mående och hur kraftig depressionen och ångesten var.
De ville att jag skulle lägga in mig över jul och nyår men jag förklarade att det skulle bara förvärra mitt mående att vara helt isolerad.
Jag fick ångestdämpande utskrivet men de ville inte ge mig några antideppressiva för att det skulle inte finnas någon för uppföljning på 3 veckor.
Istället skickades en remiss till min vårdcentral.
28 Januari 2025.
Träffade allmänläkare hos vårdcentralen och pratade där om allt som hänt och hur mitt mående försämrats.
Han var väldigt tillmötesgående och lyssnade verkligen på allt jag sa och han ordinerade då samtalsterapi och jag fick propavan utskrivet för att hjälpa mig att sova bättre.
Jag fick även antidepressiva och det skickades då en remiss till samtalsterapeut.
10 Mars 2025.
Första träffen med samtalsterapeut, det kändes bra och att hon lyssnade på hur jag mådde och tänkte.
Efter att vi pratat en stund så frågade hon om jag hade några underliggande diagnoser som kunde förklara mycket av mitt mående.
Jag svarade att det är ingen som har ens tänkt tanken på något sådant under alla gånger jag haft kontakt med psykiatriker eller terapeut,
men när jag var 9 gjordes en utredning för ADD som inte gav något resultat.
Hon ville då att vi skulle börja göra screening för olika diagnoser och vi började samtala om vilka vi skulle gå igenom.
ADHD, Autism, Bipolär och GAD var det vi kom överrens om att göra screening på.
Efter detta så övergick det ifrån samtalsterapi till screening så depressionen fick ”vänta”.
Autism avfärdades redan efter första screeningen men hon tyckte att mycket kunde tyda på ADHD.
Bipolär tyckte hon inte heller kändes ”rätt” men lämnade kvar den för remiss till psykiatri eftersom det finns 2 typer.
28 April 2025.
Första samordningen gjort av psykiatrin efter de mottagit remissen från samtalsterapeut.
Där hade de kommit fram till att en utredning skulle startas och jag fick brev om att jag skulle boka tid för provtagning.
Några dagar senare var jag in och lämnade sagt blodprov.
15 Juli 2025.
Första samlal med psykiatrin.
Samtalet gick väl sådär skulle jag säga, det blev ingen utredning upprättad.
Terapeuten jag träffade ansåg att jag var för djupt i depressionen för att en ordentlig utredning skulle kunna utföras.
Hon skickade då vidare mig för att få ordentlig behandling av depressionen innan en utredning gällande ADHD, Bipolär och EIPS.
Här började kaoset!
16 Juli 2025.
Andra samordningen gjord av psykiatrin.
Där har de skrivit att jag var i behov av specialistpsykiatriska insatser, att jag hade dagliga suicidtankar och svårigheter med ångest.
Det stod också att depressionen ska behandlas i första hand och ett läkarbesök för medicinöversyn och betendeövervakning rekomenderades.
24 Juli 2025.
Anteckning i journalen.
Brev till patienten, meddelar beslut från konferens och uppmanar honom lämna ordinerade blodprov.
Jag lämnade ännu ett blodprov några dagar senare, i det provet såg de att jag hade förhöjt långtidssocker och jag kallades till diabetessköterska.
12 Augusti 2025.
Tredje samordningen gjord av psykiatrin.
Samma sak framkomm i denna som i förra, att min depression var så svår att den måste behandlas i första hand.
Följa anteckning är gjord.
”Upprättande av vårdplan
Möte på mottagning
Vårdplan upprättas efter nybedömning. Åtgärderna är diskuterade med Mattias inför möte med mottagning, men han deltar inte aktivt i författandet av vårdplanen.”
13 Augusti 2025.
Diabetes konstaterad, tystnad från psykiatrin.
12 Januari 2026.
Fortfarande inte ett ord från psykiatrin och just den här dagen var psyket så lågt att jag var redo att ge upp och även hade en plan.
Men istället spenderade jag hela dagen och natten med att antingen chatta eller prata i telefon med suicide hotline, det blev min räddning för stunden.
13 Mars 2026.
Än inte hört ett ord från psykiatrin och vårdcentralen kunde inte göra något åt min medicinering för det låg på psykiatrin.
Då blev jag förbannad och skrev ett meddelande till psykiatrin och ifrågasatte om jag ramlat mellan stolarna eller vad fan dom håller på med.
Vid det här laget så hade jag fått såna svårigheter med sömen att jag fick ångest när jag skulle gå och lägga mig.
Jag hade då sen årsskiftet haft nätter där jag inte kunde sova alls och det var ofta 2-3 nätter på rad.
Depressionen var som en bergochdalbana för ena dagen fungerade jag som människa medan nästa dag kunde jag sitta och stirra på en kniv och fundera om det var lättare.
Jag fick till svar att de hade fått nytt journalsystem under hösten och därför inte kunnat göra några bokningar men att jag skulle få en kallelse om tid V.13
24 Mars 2026.
ÄNTLIGEN.
Första samtal med psykiatrin (igen)
Detta samtal trodde jag skulle vara en början av behandling för depressionen som fortfarande är ett stort problem.
Ack vad jag bedrog mig. Denna psykiatriker ställde riktade frågor gällande de diagnoser som skulle utredas.
Min depression hade tydligen helt magiskt försvunnit ur deras papper.
Inte nog med det så var det många detaljer han hade förvrängt i sina anteckningar.
t.ex. så stod det att jag hade sagt upp kontakten med min pappa 2012 efter att mina föräldrar skildes.
Mina föräldrar har varit skilda sen början på 90 talet…….
Det var jag som låg i skilsmässa 2012 och min pappa som slutat höra av sig och svara på telefonsamtal sen hösten 2012.
Han skrev även att jag hade blivit varslad från mitt jobb som lastbilschaufför, trots att det jag sa om det jobbet var att jag endast var extra vid behov.
Han tar även upp min ekonomiska situation och skriver att jag har förstått att jag aldrig kommer bli skuldfri.
Det var inte alls vad jag sa till honon…….
Det jag sa var att i perioder i mitt liv när jag haft depression så har jag bara betalat bostadskostnader (hyra, el, bredband, telefon och försäkringar)
medan jag rivit resterande räkningar jag fått för jag har kännt mig så värdelös som inte haft jobb så vad har det spelat för roll, jag har inga pengar till att bli skuldfri.
Jag fick då ny sömnmedicin och ångestdämpande utskrivet.
På kvällen så satt jag mig och skrev 11 meddelanden till psykiatrin med information som jag ansåg var viktig för planerad behandling.
25 Mars 2026.
Fjärde samordning gjord av psykiatrin.
Där skriver de att jag haft svårigheter med ångest och depression genom hela livet (sant)
Sen skriver de att jag har svårigheter med självbild, självkänsla och självförtroende (eeeeh va?)
Det står även att min ”grundstämning” är neutral och att det inte finns några som helst tankar kring suicid (är det verkligen mig dom haft samordning om???)
Lätt konstaterat, Psykiatrin i Avesta vet inte vad fan dom håller på med!
Efter detta fick jag en känsla av hopplöshet och att det inte spelar någon roll vad jag gör eller säger.
Hjälpen är tydligen inte till för mig….
10 April 2026.
Inte ett pip från psykiatrin……
Jag skrev då ett meddelande men korrigeringar av de saker som psykiatrikern fått helt fel.
21 April 2026.
Blir uppringd av psykiatrin, WOHO tänkte jag nu ska jag få en tid.
HELL NO.
De ville bara veta om min korrigering betydde att jag ville ändra i journalen eller om det räckte men att den skulle stå med som notis.
Jag kände att den kan fan stå som notis så nästa som läser det kan se vilka fel psykiatrikern skrivit.
Men inget om en tid eller ens om det ska göras någon behandlingsplanering eller någonting.
28 April 2026.
Tröttnade ur på den tystnad och enligt mig dåliga behandlingen jag fått från psykiatrin i Avesta.
Skickade en egenremiss till Psykiatrin i Falun (har hört att den är 10 gånger bättre)
Jag skickade även en anmälan till patientnämnden gällande psykiatrin i Avesta.
Detta är alltså det kaos jag haft med psykiatrin och min depression och ångest är inte ett dugg bättre.
Varje gång jag får ett meddelande på 1177 eller ser ett 010 nummer ringa (oftast vården som ringer med 010)
så ökar pulsen, jag börjar kallsvettas och får ett tryck över bröstet.
Det är inte meningen att man ska få ångestpåslag av att bli kontaktad av vården.
Men så är det tyvärr i dagsläget, har jag ett planerat samtal så måste jag ta 2-3 ångestdämpande innan.
SÅ HÄR FÅR DET INTE GÅ TILL!!!!